Wednesday, May 17, 2006

Hmmm

Hanne Kjöller berättar om kvinnan Sophie, ( på ledarsidan; onsdag 26/4 ) som inte lidit av sin tidigare prostitution; utan levt på den. Kjöller berättar genom Sophie om en ömsesidig ömhet mellan ”torsk” och ”hora”. Och om en känsla av vad jag tror är ett integritetsbehov, som växt inom Sophie; som fått henne att överge jobbet som strippa och därmed också tappa tillgången till kunder.

En sak som framkommer av texten är att Sophie själv väljer. Hon blir inte tvingad av en bordellmamma att lägga sig med män hon inte tycker om. I en sådan situation skulle kanske hälsan utsatts för en större risk.

Det är väl viktigt att se till varje enskild människas situation. Ifall prostitutionen har blivit väletablerad och fungerar som hård sexindustri; där bordellen säljer sina flickor; kan man inte tycka att valet för sexbjudaren är fritt längre. Det blir till ett ”smutsigt” jobb, liksom många andra jobb är, men det är fortfarande ett kroppsligt mycket intimare arbete än vad många andra ägnar sig åt.

Jag vet inte om problemet ligger så mycket varken hos köparna eller hos säljarna. Kanske blir problemet ”synligt” först i den organiserade bordellen, där bossen själv inte lägger sig; utan tvingar andra att göra det i hans/hennes ställe. Och kanske är det då som eventuell sexuellt överförbara sjukdomar kan få fäste? Tvång föder nämligen olust - som leder till slarv.

Erika Chotai.
Var vänlig läs den ursprungliga artikeln i Dagens Nyheter. Den beskriver en kvinna som börjat jobba med nakendans, vilket ledde till att sälja sex i samband med uppträdandena - något som hon idag lämnat bakom sig. Jag kan bara gissa vad dessa erfarenheter gett henne eller kanske också tagit; men debatten om sexköp har börjat nyansera sig!